Vi lever i en tid då vår existens förnekas och vår historia suddas ut mer och mer för varje dag som går. Det rotlösa samhället får allt starkare fotfäste hos folket och banden till vårt gemensamma ursprung och vårt genetiska liksom kulturella arv blir allt tunnare. Den moderna människan formas likt en degklump utan att vi själva märker det. Vi nationalister ska inte tro att vi är något undantag. Även om vi mångt och mycket försöker göra så gott motstånd vi kan så har även vi formats och stöpts av det mångetniska och materalistiska samhället.

Jämför vi med befolkningen i det gamla bondesamhället som fanns i det här landet för inte så längesedan har vi knappt några band till våra förfäder kvar, våra traditioner har urlakats och våra kroppar kan mest liknas vid tomma skal utan innehåll. Dock så finns ett uns av vårt arv kvar, i vilket vi måste hålla fast vid likt en mor skulle hålla sitt nyfödda barn om hon tvingades ut på kanten till ättestupan.

Det finns mycket som görs av oss nationella för att förhindra denna föruttnelse av våra föregångares skapelse men utan en förståelse för det vi kämpar för och för vad som en gång faktiskt har funnits är allt detta förgäves. En självklarhet borde för oss nationalister vara att införskaffa kunskap om vår historia och lika självklart borde det vara att fira våra traditioner. Man behöver inte fira våra traditioner som vi gjorde för tusen år sedan, men vi måste förstå varför vi högtidlighåller dessa och vad det har haft för betydelse i våra förfäders liv. Traditionerna är något som kommersialiserats allt mer och därmed nästintill urholkats totalt. Detta är dock något man mycket enkelt kan förändra genom att inhämta kunskap och överföra denna till våra barn, vilka per automatik kommer föra det vidare med hjälp av traditionerna.

Det tar inte många minuter att berätta för barnen vid juletider om varför det hänger en kvist gran på väggen eller varför man låter mat stå kvar på bordet över julnatten. Det tar heller inte många minuter att under skogspromenaden berätta att våra förfäder bad trädens själ om ursäkt när de skulle till att fällas. Jag skulle kunna hålla på att rabbla liknande exempel i evigheter men det sorgliga är att de flesta nationalister som läser detta inte skulle veta vad jag pratar om. Det är just detta vi måste förändra och det kan endast ändras genom införskaffande av kunskap. En kunskap som våra barn har en chans att få gratis och utan ansträngningar om vi bara tar vårt ansvar som föräldrar och nationalister.

Det finns mycket annat kopplat till vårt ursprung som också har stor betydelse för vad vi är och kommer att bli. En av dessa saker är språket. Dialekterna är på utdöende, nya importerade ord och uttryck får allt fortare fotfäste. Även här finns det kunskap och medel för att ge vår inre glöd bränsle. Som ett exempel tar jag Gotland som är en relativt isolerad ö som besitter en utdöende form av det svenska språket. Detta språk kallas Gutamål vilket de flesta har hört talas om, men få har hört det talas. Faktum är att det fortfarande finns många som kan tala denna form av svenska. De flesta är gamla och har nära till sotsängen men det går även att finna hos de yngre generationerna även om det blir allt ovanligare för varje generation.

Gutamål är inget som kommer fortsätta att pratas till vardags, det är forskarna helt säkra på. Däremot måste vi som nationalister göra vad vi kan för att så mycket som möjligt av detta förs vidare. Om än bara uttryck och fraser, så är varje ord vi kan lära våra barn värdefullt. Det är enklare än vad vi tror att så ett litet frö i våra barn och det tar inte mycket energi att få det att växa om vi bara ser till att göra grovjobbet själva.

Nu riktar jag mig först och främst till mina folkkamrater på Gotland men självklart kan detta appliceras till vilken ort du än råkar bo på – vi måste alla se till att vårt arv överlever, för det finns verkligen inga alternativ. Utan arvet finns inget av det vi kämpar för kvar.

Först när de sista sömmarna i bandet till vårt ursprung slitits av är allt förlorat och vi måste göra allt för att så inte sker!

Torgny Hjelmerud

Mer information kring Gutamålet finner du här på Gutamålsgillets hemsida.

En tillbakablick och jämförelse av vad som varit och vad som är blir en hisnande upplevelse. För mig som är född i början av 50-talet är det som att komma till en annan planet. Vi kan börja med kärnfamiljen som numera väcker vämjelse hos politiker, och även hos de yngre generationerna.

De senare kan väl inte lastas för sitt oförstånd då etablissemanget har lagt ner stora resurser att hjärntvätta redan i ung ålder. Kärnfamiljen är grundstenen i en trygg uppväxt, en mamma och inte två, en pappa och inte två, och så vidare .

När man kom hem från skolan fanns mamma där, om inte så fanns granntanten. Det fanns så kallade nyckelbarn, föräldrarna var skilda och då fick man en nyckel runt halsen, kanske inte det bästa men ingen har heller sagt att allt var perfekt. Till försvar kan sägas att ingen hade oron att barnet skulle bli misshandlat eller våldtaget av ljusskygga personer som inte var anpassade till samhället. De satt förhoppningsvis inom lås och bom. Nej, det var väl främst att barnet skulle krossa ett fönster eller hälla ärtor i trappen.

Kriminaliteten tål väl knappast en jämförelse. Det är ingen slump att Astrid Lindgrens skurkar heter Knorrhane och Ruskprick, det var precis så det var. En bov, som vi kallade dom, var inte farlig i den bemärkelsen som de är nu. Många sa sig känna en bov och historierna var talrika om hur många cyklar de stulit, hur mycket hembränt de sålt eller om man ville vara riktigt populär så kände man en juveltjuv. Vem vill känna en ”bov” i dessa dagar? Någon? Nej, trodde väl inte det, några ”bovar” har vi inte längre utan nu har vi kriminella gangstrar.

Nuförtiden kan vi inte släppa ut våra ungdomar utan att känna en stor och befogad oro för att de skall råka ut för de värsta påhopp av den enkla, men helt absurda, anledningen att de är svenskar. Vid ett tillfälle på 60-talet sov jag på en bänk vid Mariatorget då sista tunnelbanan gått, då som nu ingen vidare idé. Då var frågan om man blev förkyld eller om en utesovare försökte vigga en cigg. Vilket man tyckte var tillräckligt obehagligt. Nu är frågan om man överhuvudtaget skulle överleva…

Det jag minns av tidningsrubriker är de så kallade sommarmorden. Ett mord om året på en ung flicka då någon dåre rymt från någon institution eller liknande. Hela samhället engagerades, döttrarna låstes in och det pratades vid köksborden.Vi kunde väl aldrig föreställa oss att mord skulle bli vardagsmat och bli till notiser. Gruppvåldtäkter är en ny företeelse. Det är något som förekommer i krig och det har vi ju inte haft på 200 år. Eller?

Svenskheten hade vi inga problem med. Vi fick tidigt lära att Sverige var en nation att vara stolt över och svensk historia tragglades flitigt i skolorna. Vissa av oss var intresserade medan andra inte var det, som brukligt är. Vi trodde ju inte heller att historien skulle tas ifrån oss. Att våra kungar som vi fått lära oss att tacka för att Sverige överhuvudtaget existerar, inom några årtionden skulle skymfas å det grövsta. Det kunde vi väl aldrig drömma om när läxan stod oss upp i halsen. Min historielärare roterar i sin grav.

Vi hade en samhörighetskänsla. Vi var svenskar. Levde i enlighet med svenska traditioner och värderingar och uppskattade det kanske inte till fullo, då det var en självklarhet. Nu får vi kämpa för att behålla vår kultur och våra värderingar.

Ateist, hedning eller troende spelar ingen roll vi måste visa vår ståndpunkt. Det är den svenska lutherska kyrkan som är grunden för våra värderingar. För andra påträngande krafter som har ambitionen att ta över så blir det så mycket enklare när vi inte inser värdet av att skydda vår ”religion”, alltså traditioner, vår historia, kultur och identitet. Det finns präster med våra åsikter och värderingar, framtidens biskopar får vi hoppas…

Att förmedla känslan och atmosfären av ett svenskt samhälle utan massinvandring till yngre generationer är inte lätt. Har man aldrig upplevt det vet man inte heller vad man saknar. Min generation har inte skrikit högst eller stått på barrikaderna mot invandring och samhällsförfall av den enkla anledningen att vi har alltför länge känt oss obestridda som svenskar.

Nu är det annorlunda när generationer efter oss sväljer hela kakan och bidrar till ett mångkulturellt samhälle. Fler och fler i min ”årskull”, känner mer och mer ett ansvar att rätta till de obeskrivliga dåraktigheter som politiker och journalister arbetar i sitt anletes svett för att banka in i generation efter generation. Det har gått långt, kanske för långt men allt går att förändra med tålamod och dedikation.

Nu blev det mycket behandlat på en och samma gång. Mer saker skulle jag vilja detaljera men det kanske jag kan återkomma med en annan gång.

En gammal sliten klyscha som ”allt var bättre förr”, kanske kan ersättas med ”allt av värde var bättre förr”.

Med hopp om nationellt tillfrisknande.

Hälsningar, Grimjaur.

]]> http://www.friagotland.se/2009/11/04/en-50-talists-vardagsjamforelse/feed/ 8 http://www.friagotland.se/2009/09/09/ar-vi-egentligen-sa-hatiska/ http://www.friagotland.se/2009/09/09/ar-vi-egentligen-sa-hatiska/#comments Wed, 09 Sep 2009 18:23:09 +0000 admin http://www.friagotland.se/?p=401 Man hör ofta om hur hatiska och onda vi nationella är, hur vi saknat manliga och/eller kvinnliga förebilder i vår barndom och om hur själsligt dåligt vi egentligen mår.

Senast igår blev jag alldeles förbluffad över hur trångsynta en del människor egentligen är. Fenomenet är visserligen ingen ovanlighet för mig och de mina, men denna gång var det jobbigt att lyssna. Emerich Roth, 85, påstår sig ha överlevt fem dödsläger under andra världskriget och höll igår en föreläsning i Visby som jag närvarade vid. Mera dravel och struntprat koncentrerad på en och samma yta och tidpunkt har jag aldrig varit med om.

Det rent ut sagt haglade trångsynthet och fördomar ut över publiken i mer än trettio minuter. Inte nog med att han buntade ihop nationalister tillsammans med drogmissbrukare och allsköns övrigt kriminella utslagna element, han påstod sig dessutom veta att alla nationalister mår dåligt inombords för att vi allihopa saknat goda förebilder tidigare i livet och har haft en dålig uppväxt.

Detta är självklart en lögn, och jag vet att jag talar för hela rörelsen när jag säger det. Visst finns det människor i vår rörelse som saknat just bra förebilder och har haft en allmänt pissig uppväxt. Men det betyder inte att det är något som är generellt applicerbart på alla som anslutit sig till vår sak. Jag personligen har alltid haft flera manliga och kvinnliga förebilder i mitt liv.

Det jag vill få sagt med denna text är att vi inte är hatiska, vi är inga onda våldsverkare. Vi kämpar för något vi älskar, vi kämpar för våra barn, våra familjer och hela vårt folk. Vi försöker att öppna era ögon för att få er att åtminstonde ta er en tankeställare kring vart vår samhälle egentligen är på väg. Svenskarna skall ha rätten till ett tryggt liv. Vi verkar för ett sunt samhälle och för ett välmående folk.

Hur som helst, kärleken i det vi kämpar för och med är större än det hat vi påstås bära på.

- Personliga och tryckande tankar från Andreas, aktivist i Fria nationalister Gotland.

Men har du tänkt på att medan du lever livets glada dagar under semestern så kanske det sitter en åldrande släkting instängd i sin lägenhet utan ork och möjlighet att komma ut? Hon funderar på om detta blir hennes sista sommar och börjar redan oroa sig inför den kommande vinterns vedermödor. Hägg och syren blommar utanför och genom vädringsluckan kan morfar fortfarande känna doften och minnas sin ungdoms dagar.

Ord kan inte beskriva den glädje som den gamle skulle känna över att få träffa barn och barnbarn, att få komma på utflykt i naturen eller ta en biltur ner till stranden där hon lekte som barn. Det som du och jag tar för givet kan för många äldre förbli en avlägsen dröm. Vi ska inte heller tala om hur äldrevården fungerar för de som inte längre orkar bo hemma. Många åldringar övermedicineras och hålls sängliggande dag ut och dag in med liggsår och ångest för att personalen är för knapp för att hinna med annat än det mest essentiella. För dessa personer är ett besök och en promenad utomhus en oerhörd lyx.

Det är dags att ge de äldre den respekt de så väl förtjänar på sin ålders höst. Det är tack vare deras slit som vi kan leva så pass tryggt och ombonat som vi gör idag, även om samhället allt mer raseras i jakten på profit. Låt folkgemenskap bli mer än vackra ord, strunta i åldersklyftorna som makthavarna skapat i individualismens namn. De äldre har mycket att lära oss och vi dem. Att berätta lite om den kamp vi dagligen för kan säkert få mången mor- och farförälder att oroa sig en smula för din framtid, men nog skulle det allt väcka en strimma hopp och stolthet i den gamla själen. Ge dina släktingar ett värdigt slut på ett förhoppningsvis långt liv och glöm inte att minnas dem den dag de inte längre finns med oss!

Glad sommar och på snart återseende!

I en ledare i Gotlands tidningar den 10 mars noterar Eva Bofride att det ”bildats en avdelning av Fria nationalister på Gotland”. Hon påstår att vi smyger runt och sprider propaganda om nätterna och att vi inte vågar stå för våra åsikter. Eva har förståeligt nog bristande kunskaper i ämnet och hennes research sträcker sig förmodligen endast till ett ytterst kort besök på vår hemsida.

Till att börja med vill vi bemöta Evas påstående att vi smyger runt om nätterna och delar ut vårt material när ingen är vaken. Som framgår av bilderna på vår sida äger flertalet av våra aktiviteter rum under dagtid och vi rör oss på de ställen där vår målgrupp finns. Att vissa bilder är tagna i mörker beror på årstiden och inget annat.

Skälet till att vi väljer att inte visa vissa aktivisters ansikten på hemsidan beror på att Fria nationalister Gotland består av ett antal individer med skilda bakgrunder, erfarenheter och även åsikter i många fall. Det gemensamma består i att vi bekänner oss till en gemensam nationalistisk värdegrund och har grundläggande gemensamma visioner. Vi är ingen medlemsorganisation som man kan lösa medlemsskap i och sammansättningen på gruppen varierar tidvis liksom våra aktioner varierar beroende på vad vi anser vara viktigt att förmedla för stunden.

Under vintern och våren har fokus legat på att hjälpa Nationaldemokraternas tidning, Nationell idag, att uppnå målet för presstöd som idag ligger på 1 500 prenumeranter. Målet är uppnått och man räknar med att starta med veckoutgivning av tidningen under hösten. I framtiden kommer vi att inrikta oss mer på lokala kampanjer samtidigt som vi kommer att fortsätta stödja organisationer och kampanjer från andra grupper vars budskap sammanfaller med våra mål. Vi har inga uttalade ledare eller officiella poster. Vi är heller inget parti som måste kommunicera med sina väljare. Vårt budskap och våra aktioner är det viktiga, inte namnet på de som deltar vid ett enskilt tillfälle.

Att vara nationalist i dag är sannerligen ingen dans på rosor. Etablissemanget gör allt för att tysta oss och förföljelser är vardag. Många är de som blivit av med arbete och fackligt medlemsskap. Personer med ”fel” åsikter har kastats ut ur idrottföreningar och till och med blivit vräkta från sina bostäder. Vi är vanliga människor med familjer och arbeten och vi lever för vår tro. Däremot finner vi inget behov i att vika ut oss som individer utan mål och mening.

Är man nyfiken på vilka vi är, så är man varmt välkommen att skicka oss ett mail och kanske till och med bestämma träff för en fika. Man ska heller inte tveka på att hugga tag i någon av oss om man ser oss under någon av våra aktiviteter och ställa frågor.

Vidare låter vi hennes konstiga resonemang om att det skulle ligga något negativt i att vi river ned klistermärken från vänsterextrema terrorgrupper, tala för sig själv.

Tills vidare!

Gotlands kommun tecknade för en tid sedan ett tvåårigt avtal med Migrationsverket om att ta emot 25 stycken flyktingar per år med start 2008.

Vid närmare eftertanke från kommunen beslöt man att ändra överenskommelsen med Migrationsverket och ett nytt beslut fattades om att ta emot 50 flyktingar per år. Kommunen hoppas också på att flyktingmottagningen ska öka med åren, och Håkan Ericsson, journalist på Gotlands Tidningar förtydligar dess fördelar.

– Vi har både personella och ekonomiska resurser att ge dem ett värdigt mottagande och inslussning i det gotländska samhället. Det handlar om barn som får uppehållstillstånd och chansen finns att de stannar på Gotland och berikar vår ö med sin kompetens och kultur. Vi har alldeles för få invandrare som kan berika vårt gotländska samhälle med de impulser som de för med sig.

De ankommande nysvenskarna är i huvudsak irakiska barn- och ungdomar i åldrarna 15-18 år. Gotland har en tid haft en hel del problem med att lösa den bostadsbrist som gör sig aktuell på ön och bostadskön för en lägenhet är lång. Man måste som gotlänning vänta åtminstone fyra- fem år för att få ett förstahandskontrakt i Visby närområde.

Dagdrivarna i kommunhuset anser sig dock helt plötsligt ha löst bostadsbristen, i alla fall om man ska tro social- och omsorgsförvaltningens ordförande:

– Bristen på bostäder har tidigare varit ett hinder för att öka flyktingmottagningen men nu har Gotlandshem öppnat för fler tillgängliga bostäder, vilket vi tackar för, säger nämndens ordförande Gustaf Hoffstedt.

Flyktingarna får således förtur till lägenheterna och bostadskön för de svenska ungdomarna förlängs ytterligare. Dessutom behöver de tillströmmande flyktingarna heller inte rätta sig efter de regelverk som Gotlandshem AB tidigare infört.

Hyresvärden har som regel att man måste ha en stabil inkomstkälla för att bli en av deras hyresgäster, det vill säga ett fast arbete i minst sex månader, studerande på exempelvis högskolan alternativt pensionär, samtliga stärkt med intyg från antingen arbetsgivare, skola eller Försäkringskassan. Resultatet blir således att hyreskvarteren nu fylls med socialbidragstagare och kringstrykande ungdomsgäng, som ”berikar” gotlänningarna med våld, trakasserier och allmänt respektlöst handlande som i restan av landet.

Gotland har länge varit lite av en idyll med stor turism, känd för sin lugna stadsmiljö och natursköna hembygd och relativt förskonat från det mångkulturella experimentet. Framtiden visar dock sorgligt nog på en försämring och en orolighet bland öns invånare, vilken gör sig särskilt utmärkande bland ungdomsgrupper.

Det har bland annat visat sig genom en markant ökning av beställningar av propaganda från info-14 till ön. Intresse har även visats för det nylanserade nätverket Fria nationalister från två till varandra oberoende grupperingar.

(denna artikel publicerades ursprungligen på nyhetstjänsten info14.com 080329)