Vi lever i en tid då vår existens förnekas och vår historia suddas ut mer och mer för varje dag som går. Det rotlösa samhället får allt starkare fotfäste hos folket och banden till vårt gemensamma ursprung och vårt genetiska liksom kulturella arv blir allt tunnare. Den moderna människan formas likt en degklump utan att vi själva märker det. Vi nationalister ska inte tro att vi är något undantag. Även om vi mångt och mycket försöker göra så gott motstånd vi kan så har även vi formats och stöpts av det mångetniska och materalistiska samhället.

Jämför vi med befolkningen i det gamla bondesamhället som fanns i det här landet för inte så längesedan har vi knappt några band till våra förfäder kvar, våra traditioner har urlakats och våra kroppar kan mest liknas vid tomma skal utan innehåll. Dock så finns ett uns av vårt arv kvar, i vilket vi måste hålla fast vid likt en mor skulle hålla sitt nyfödda barn om hon tvingades ut på kanten till ättestupan.

Det finns mycket som görs av oss nationella för att förhindra denna föruttnelse av våra föregångares skapelse men utan en förståelse för det vi kämpar för och för vad som en gång faktiskt har funnits är allt detta förgäves. En självklarhet borde för oss nationalister vara att införskaffa kunskap om vår historia och lika självklart borde det vara att fira våra traditioner. Man behöver inte fira våra traditioner som vi gjorde för tusen år sedan, men vi måste förstå varför vi högtidlighåller dessa och vad det har haft för betydelse i våra förfäders liv. Traditionerna är något som kommersialiserats allt mer och därmed nästintill urholkats totalt. Detta är dock något man mycket enkelt kan förändra genom att inhämta kunskap och överföra denna till våra barn, vilka per automatik kommer föra det vidare med hjälp av traditionerna.

Det tar inte många minuter att berätta för barnen vid juletider om varför det hänger en kvist gran på väggen eller varför man låter mat stå kvar på bordet över julnatten. Det tar heller inte många minuter att under skogspromenaden berätta att våra förfäder bad trädens själ om ursäkt när de skulle till att fällas. Jag skulle kunna hålla på att rabbla liknande exempel i evigheter men det sorgliga är att de flesta nationalister som läser detta inte skulle veta vad jag pratar om. Det är just detta vi måste förändra och det kan endast ändras genom införskaffande av kunskap. En kunskap som våra barn har en chans att få gratis och utan ansträngningar om vi bara tar vårt ansvar som föräldrar och nationalister.

Det finns mycket annat kopplat till vårt ursprung som också har stor betydelse för vad vi är och kommer att bli. En av dessa saker är språket. Dialekterna är på utdöende, nya importerade ord och uttryck får allt fortare fotfäste. Även här finns det kunskap och medel för att ge vår inre glöd bränsle. Som ett exempel tar jag Gotland som är en relativt isolerad ö som besitter en utdöende form av det svenska språket. Detta språk kallas Gutamål vilket de flesta har hört talas om, men få har hört det talas. Faktum är att det fortfarande finns många som kan tala denna form av svenska. De flesta är gamla och har nära till sotsängen men det går även att finna hos de yngre generationerna även om det blir allt ovanligare för varje generation.

Gutamål är inget som kommer fortsätta att pratas till vardags, det är forskarna helt säkra på. Däremot måste vi som nationalister göra vad vi kan för att så mycket som möjligt av detta förs vidare. Om än bara uttryck och fraser, så är varje ord vi kan lära våra barn värdefullt. Det är enklare än vad vi tror att så ett litet frö i våra barn och det tar inte mycket energi att få det att växa om vi bara ser till att göra grovjobbet själva.

Nu riktar jag mig först och främst till mina folkkamrater på Gotland men självklart kan detta appliceras till vilken ort du än råkar bo på – vi måste alla se till att vårt arv överlever, för det finns verkligen inga alternativ. Utan arvet finns inget av det vi kämpar för kvar.

Först när de sista sömmarna i bandet till vårt ursprung slitits av är allt förlorat och vi måste göra allt för att så inte sker!

Torgny Hjelmerud

Mer information kring Gutamålet finner du här på Gutamålsgillets hemsida.